"Sossarna vann"

I dagens DN analyserar Bo Rothstein valutgången. Han är läsvärd som alltid och menar denna gång att valutgången innebär att sossarna sopat banan med moderaterna. Vadå? Jo, att vinsten egentligen består av att moderaterna lyckats vinna genom att bli ett slags modererade sossar. Och får man motståndaren att tänka och agera som sig själv så har man vunnit den avgörande striden. Ungefär som Tony Blair var tvungen att bli en socialdemokratisk tory (New Labour) för att vinna valen i Storbritannien.
Ganska rätt har väl Rothstein. Detta var tesen för Hans-Magnus Enzensberger när han som tysk analyserade Sverige på 70-talet (eller 80-talet var det nog när jag tänker efter) i samma tidning. Han menade att i Sverige var alla sossar, även högern, och det enda sättet att besegra s i valen var att vara bättre socialdemokrater.
Bortsett från den nyliberala härdsmälta som inträffade även i Sverige på 90-talet så har nu alltså allt återgått till ordningen... vi sitter alla fast i det svenska sosseriet. En lite kväljande tanke kanske, men säkert ganska sann.

Fabulous!

Texasblues har i sig aldrig varit en intressant riktning inom bluesen, mer av ett slags midstream sing-a-long blues. Med Fabulous Thunderbirds som Kim Wilson (bilden) bildade i Austin 1974 förhåller det sig annorlunda, även om det är ett utpräglat rockblues-band, där Wilson själv är den enda kvarvarande originalmedlemmen. Han har av Muddy Waters kallats "världens bästa munspelare och sångare". Det förpliktigar.

I måndags kväll spelade bandet på Debaser i Stockholm.
Utanför klubben samlas vi frälsta - en samling lätt skabbiga, småfrusna män av vilka cirka 95 procent passerat fyrtiostrecket. Inget partygäng precis... och biljetterna kostar 300 bupp styck.
Men Fabulous Thunderbirds infriar alla förväntningar. Kim Wilsons sångkapacitet har trubbats av med åren, men på munspel är han bättre än någonsin. Helt gudabenådad, även om jag inte vill utttala mig om Muddys påstående. Så sällskapet och kostnaden till trots ångrar jag inte en sekund att jag befann mig på Debaser i måndags. Och 25 spänn per stor stark var balsam för plånboken.

Dagen efter

Valet är över och inte oväntat står Göran Persson med brallorna nere, men väljer som tur är att fly fältet. Dessvärre räckte inte miljöpartiets framryckning för att hålla Alliansen borta. Sossefieringen av moderaterna verkar ha gått hem i stugorna. Ja, kära ni...
Trettonåringen svor under valvakan: "Det är precis som i Melodifestivalen - då röstar alltid folk på fel låt! Svenska folket är så jävla sämst!"
Hans fars lama argument om att "Det kanske är nyttigt - ungefär som när Hammarby åkte ur Allsvenskan och kom tillbaka bättre än någonsin" fick bara till svar "Vadå? Har Hammarby inte alltid varit i Allsvenskan?"
Till frukosten kunde vi i alla fall konstatera att vår stadsdel gett mp och v mest röster i Stockholm...
Och - kanske - blir det i alla fall trängselavgifter. Alltid något.

Vadå val?!

Jajo - den mest grovkorninga antiparlamentarismen har väl flagnat med åren... Försöker numera rösta på det minst dåliga, dvs det parti som gör minst skada. Så det får nog bli mupparna i miljöpartiet. Hade kunnat tänka mig fi också faktiskt - om de varit lite klyftigare. Och inte hyst Gudrun "jag-har-aldrig-varit-kommunist" Schyman. (Allvarligt talat - har man varit medlem i lilla maoistiska MLK och deltagit i deras vapenlekar och testuggande, så bör man nog vara mer seriös i sin avbön!) Men jag tycker nog att feminismen hade kunnat få ta plats lite mer ordentligt i politiken. Det hade också avväpnat tokfeminismen en del.

För vad har vi annars? Vänsterpartiet är ju mest en samling pappskallar och jag är väl som de flesta svenskar när jag helst vill låta bli att ta i Göran Persson med tång. Junilistan är ett gubbskämt och den borgerliga alliansen - hur kan någon ens överväga...? Antar att det är mallgrodan Göran Persson som står för det enskilt största bidraget till Reinfeldt-offensiven.

Känner ni till medianväljarteoremet? Enkelt uttryckt att de flesta röstar på det i mitten - gissa varför det är så trångt där i dag! Vi har fått en samling politiska broilers som tävlar om att vara mest lagom. Men jag gissar att vi har den politiska arena vi förtjänar. Trångsynt, taffligt, visionslöst och dåligt formulerat. Det är väl så vi svenskar är?

I decennier var jag aktiv röstvägrare. Vi delade ut falska röstsedlar med texten "Val till riksdagen - Förändrar ingenting" och det är i grund och botten fortfarande sant. Vi kan inte välja att rösta om den ekonomiska makten, den makt som står för det politiken i sin tur vilar på. Men lite skillnad gör det ju hur man röstar trots allt. Drömmen om mänsklighetens befrielse och en planet utan gifter, ojämlikhet och svält har skrumpnat ihop till en dröm om trängselavgifter och bevarad a-kassa.

I valet mellan pest och kolera, så väljer jag kolera. Trots allt behandlingsbart. Fast mycket till valsituation är det inte.
/m.

11/9 - ett datum att minnas

I dag är det ett speciellt datum: den 11 september. Och - nej, jag tänker inte på att det är det koptiska nyåret, enligt vilket vi ska fira 1723. Och inte tänker jag heller på det etiopiska nyåret Enkutatash enligt vilket det blir 1999. Jag tänker givetvis på den händelse som skakade världen och krävde tusentals civila offer. Alltså den USA-stödda militärkuppen i Chile 1973. Vi var många som grät över de utkablade bilderna av en beväpnad Allende i presidentpalatsets fönster och ihjälskjutna människor i diken. Hos vänstern i Sverige blev Salvador Allende den hjälte han aldrig var medan han levde.

Under min tid i dåvarande Chilekommittén fick jag ett antal chilenska vänner. Några gånger var jag på Arlanda och tog emot fångar vi bidragit till att få frigivna. Inte för att jag tillhörde de mest aktiva när det gällde det praktiska arbetet med att få loss människor ur Pinochets fängelser. Mest sysslade jag med organisationsarbete och babblade politik, men jag vill gärna tro att jag gjorde lite nytta också.

Chilekommittén var annars en märklig häxkittel av fraktionsstrider mellan olika vänstergrupper. Å ena sidan det som då hette vpk med den grupp som kom att bli deras stödtrupp - FK. Å andra sidan socialistiska partiets föregångare KAF (fd RMF) för det mesta påhejade av det fåtal av oss frihetliga vänsterister som arbetade inom organisationen. För det mesta har jag för mig att kontroverserna gällde organisationsformen (samt givetvis olika personstrider).
Maoister (fr a SKP) och stalinister (fr a KFMLr) verkade utanför Chilekommittén med att stödja fingerade "folkfronter" och "revolutionära avantgarde" som ingen utanför Göteborg och Stockholm visste existerade (framför allt ingen i Chile). Och till skillnad från DFFG (De Förenade FNL-grupperna) lyckades de mest auktoritära statssocialisterna aldrig tvinga på de andra grupperna någon "maximiplattform" eller "demokratisk centralism".

I dag fungerar Chile utan militärjunta och det är bara att beundra de människor som vågar förespråka att man styr iväg från det nyliberala experiment som pågått efter Pinochet.
Jag vill inte i framtiden möta fler människor från Chile på Arlanda! (Ja, alltså - jag har ingenting emot chilenare, men ni fattar vad jag menar...)

Sedan var det något annat med den 11 september också, men det har jag glömt vad det var.

Leijonborg inte dum

Olof Mellberg summerade sitt och sina kamraters födelsedagsskolk med att konstatera att han
kände sig dum. Och därmed tog han ju udden av affären. Han ångrar att han firade sin födelsedag lite extra, så vad återstår? Äh, låt grabben vara.
Det hade varit möjligt för Lars Leijonborg att göra samma sak: "Dataintrång? Organiserat politiskt spioneri hos folkpartiet utan att jag kände till det?! Nä, nu känner jag mig dum!"
För om det nu är så att Leijonborg faktiskt inte kände till någonting - en tanke som dock känns aningens verklighetsfrämmande - så borde han vara i chock...
Men Leijonborg svamlar på och slingrar sig - det har sällan visat sig vara en poltisk taktik som lönar sig.
Å andra sidan har folkpartiet nu bevisligen och en gång för alla tagit farväl av snällismen. Och det var ju det man ville.
Och Johan Jakobsson kan ju dra igång politisk agentverksamhet ihop med kristdemokraternas egen lilla ssu-spion.
Så: gottet slut - allting slut.