måndag, oktober 29, 2007

Uppe ur träsket!

Det är sant - jag har varit beroende. Nu kan jag dock meddela att jag tagit mig upp ur träningsträsket! Det känns härligt befriande att inte hela tiden planera in träningspass och se till att väskan är laddad men rätt tillbehör.

Från att ha varit träningsberoende är det dock en lång kamp tillbaka. Men när man förstått att det kemiska beroendet av endorfin i kroppen ganska snart går över och att resten finns i huvudet så blir det lättare.

Jag är inte den som pekar finger åt dem som tar en löprunda i glada vänners lag. Men jag har sprungit ensam oavsett hur jag mått. Det är inte bra och en verklighetsflykt jag nu kan leva utan.

Jag hade ett återfall i lördags morse, men jag lovar att hålla begäret i schack. Jag har numera full kontroll!

(OKOK - jag vet att ortorektiker kan ha problem med ovanstående på riktigt - men vad fan!)

Död åt bloggen!

Ja, eller låt mig omformulera rubriken: Död åt mina egna inställningar! Jag kommer ju nämligen inte åt vare sig min gamla e-postadress eller inloggningsuppgifterna. Med den här profilen kan jag inte redigera (="hantera") mina inställningar. Så jag kan inte lägga ut någon länk till mitt barnbarns hemsida (som i och för sig bara är en vecka gammal, så hur han kan ha en blogg redan är en gåta...). Adressen är i alla fall lillgrodan.blogspot.com

Ja, det är en himla massa snack om bloggar hit och dit och om de har spelat ut sin roll och om de någonsin haft någon med mera. (Se t ex DN i dag.) Men ingen pratar om all den tid man måste lägga ner på en blogg för att den ska vara fräsch och i bästa fall intresseväckande. De som varit inne på den här sidan förr har kanske lärt sig mitt sätt att tackla problemet (= strunta i det!).

Den här bloggen var aldrig tänkt att vara riktigt privat. Då hade jag så klart skrivit om mitt underbara lilla barnbarn och hans pappa och om hur naturvidrigt det känns att bli farfar innan man fyllt 50. Jag hade kanske skrivit en rad om mitt ex som farit till Senegal. Eller om den yngste sonens triumf när han lyckades gradera sig till brunt bälte i karate. Eller om min extremt begåvade dotters nya skrivprojekt (hade dock varit tvungen att cleara det först - man vill ju inte outa några industrihemligheter...)

Privat var inte tanken. Men personligt. Och inte om politik hela jävla tiden. Jag har inte skrivit en rad om klimat eller energi (tror jag?). Jag har inte skrivit en rad om massor av de frågor jag hade varit tvungen att diskutera om denna plats varit avsedd att vara ventil för mina insurrektionella böjelser. Men det blir för trist. Avsikten har varit att bara skriva det jag vill skriva - för vem som helst som vill läsa. En målsättning så god som någon.

Får se om sidan dör sotdöden eller om den vaknar till liv igen.

tisdag, september 11, 2007

Sätt punkt för .se

Jag vet att det är billigt att klaga på tidningar. Och skulle det nu inte vara så att jag måste ha ett enkelt ämne för att komma igång och blogga, så skulle jag självfallet valt något annat. Men nu är det som det är...

Ni vet de där papperskorgarna i tunnelbanan där det står "Återvinn din Metro här"? Vet ni vad Metro-tidningarna blir när de väl återanvänds? Jo, en liten urvattnad produkt som kallar sig .se ("punkt se" - ett så otroligt nyskapande namn att ingen kan undgå att bli imponerad! Not.) Denna måste betraktas som lågvattenmärket även bland gratistidningarna. Originalet Metro är som bekant ett skapligt hopkok på TT-meddelanden och lite egna, skapliga reportage. Ett hyfsat alternativ för den morgontidningslöse fattigpensionären. City är bäst som lokaltidningskomplement till en riktig morgontidning. Punkt SE är varken det ena eller det andra och Aftonbladet måste förlora miljoner på projektet som är ett monumentalt misslyckande hur många "nya läsare" de än säger sig nå. "Ökar mest" står det på tidningen. Yeah - right!

Då min cykel blev snodd härom veckan, så åker jag för närvarande tunnelbana. Hon som delar ut Punkt SE vid vår tunnelbana är den piggaste av utdelarna och dessutom nästan söt och inte är det väl hennes fel att hon delar ut en värdelös blaska... så - OK - jag tog en i morse.

Och ångrade mig nästan omedelbart.

Ni vet hur många värdetransportrån det varit. Här har vi en "tidning" som betraktar avsaknaden av värdetransportrån som en nyhet! ("Det befarade rånet mot en värdetransport i Sollentuna i går visade sig vara en trafikincident.")

Ja - vad är en nyhet då? Det finns ett klassiskt exempel som man brukade dra i journalistskolor: "Hund bet man" är ingen nyhet, men "Man bet hund" är en nyhet. Det som bryter mot det normala är helt enkelt en nyhet. Det var väl inte så svårt? Rubrik ur dagens Punkt SE: "Hund bet hund i Rotebro i går" Vad blir den rafflande fortsättningen på detta? "Hund åt Doggy i Märsta i går"?

Fast just när de gick igenom detta med nyhetsvärdering i Punkt SE-journalisternas skola så kanske de hade snuva - vad vet jag. Man kan inte vara på topp för jämnan.

I övrigt så satsar tidningen spaltutrymme på krönikören Carolina Gynning som beskriver sin bakgrund som rockgroupie, en bit om hur Britney Spears "snodde showen" på MTV-galan (ett något genomskinligt svepskäl att få visa Brittan i bikini) och en "livsstils"-artikel som sjunger pärlplattans lov. Och så vidare. Och vad ska man säga om sådant - det finns ju folk som betalar pengar för Hänt Extra, så...

Kom plötsligt på - tänk om det är så att det är sant?! Att Punkt SE ökar mest och blir den största gratistidningen! Att våra medmänniskor läser detta. Och uppskattar det.

Bevare oss - milde Herre Gud!

tisdag, april 17, 2007

Storebror - var är du?!

And now to something helt annorlunda:
Vad är det som gör att en gammal anarkist börjar längta efter statliga upplysningskampanjer? Det svenska folkhemmets förödande inflytande? Ålder?
Ja, jag vet inte - men jag längtar efter att Storebror Staten skulle gå ut och peka med hela handen. Detta i frågan om åt vilket håll man ska gå när man möts.
Jag förstår att det inte är många som minns den fina kampanjen "Håll till höger då ni möts!" - när var det den gick? 1963? Ja, i alla fall före högertrafikomläggningen. Frågan är då - ska man fortfarande hålla till höger (dvs att det är som i tunnelbanan och vi fortfarande följer en engelsk modell - en variant att föredra då det också underlättar när man som cyklist möter fotgängare) eller har vi bytt sida precis som vi bytt sida av vägen att gå på?
Det är så oerhört irriterande att inte veta! Jag kräver besked! Som det är nu kan man ju inte ens läxa upp mötande som springer hit och dit - jag vet ju inte vad som gäller!
Tänk att ingen bryr sig om de stora frågorna längre...

onsdag, april 04, 2007

Fortbildning

Jag vet att jag inte skrivit på l-ä-ä-ä-n-g-e, men det är säkert ingen därute som sörjer för det. Vi vet ju alla hur mycket vi har att göra...

Min kära arbetsgivare har därför just i dag förärat mig en dag för "fortbildning". Detta då under förutsättning att jag inkommer med en rapport om hur jag utnyttjat tiden och vad jag fördjupat mig inom för kunskapsområden. Självfallet uppfyller jag härmed kraven och återger min rapport nedan:

7.30-9.00 Studier i omsomningsmekanismer. Lyckat.
9.00-10.25 Undersökning av innehållet i skriften "Dagens Nyheter" (och därmed förknippat födointag).
10.25-10.30 Utfodring av gröna växter samt objudet kattdjur.
10.30-11.45 Kartläggning av nytillkomna filer av torrenttyp på nätet. Lyckad.
11.45-12.30 Naturstudier och evaluering av löpteknik i närområdet.
12.30-12.50 Experiment i att uppnå rätt temperatur i duschens blandare. Misslyckat.
12.50-13.05 Djupstudier i ämnet födointag.
13.05-14.25 Kulturstudier (av filmen Scoop som räddades av Scarletts och Woodys samfällda insats).
14.25-14.45 Transportstudier av verksamhetsområde "cykling till försäljningsstället Systembolaget vid Globen".
14.45-15.00 Studier av utbud å ovan nämnda försäljningsställe. Inköp av vissa nyinkomna varor.
15.00-15.15 Ytterligare fortbildning (det går fortare hem) i området transport.
15.15-16.00 Förkovran i dryckesskicklighet och utvärdering av ovan nämnda inköp. Halvlyckat (nyinkomna skotska billighetswhiskyn "The Talisman" duger som måltidsdryck...)
16.00-16.15 Ytterligare förkovran enligt ovan samt utövande av visst så kallat "sittande i solen" samt läsande av Marjaneh Bakhtiari samt musikstudier av verk skapade av bluesartisten Little Milton.
16.15-16.30 Praktiserande av fenomenet "bloggande" och ytterligare förkovran på området "svammel".

Så - som ni ser - har flitens lampa lyst hela dagen. Men, ingen rast ingen ro, jag tänkte strax fortsätta mina kulturstudier och vidare fila på dryckesskickligheten. Skönt att det snart är påsk så man får vila...

tisdag, februari 06, 2007

Tack för samtalen

Har varit sjuk och eländig i fem dagar och när jag nu ÄNTLIGEN ska skriva det där briljanta inlägget på bloggen, så - huh? Kan för mitt liv inte komma i håg vad det var det skulle handla om.

Ligga i soffan och såsa och klämma hela säsong 5 av CSI på dvd:n och springa fram och tillbaka till toaletten och käka upp varje tillstymmelse till föda som går att jaga rätt på och nära ångesten över vad som väntar när man väl tar sig tillbaka till jobbet och lyssna igenom alla Leonard Cohens skivor ännu en gång - det är dock också ett slags syssla.

Och tänk på alla intressanta och personliga telefonsamtal man får! Det är försäljare för de mest obskyra klubbar med säte i Matfors och Hässleholm som säljer rakhyvlar och kalsonger och böcker och hälsoprodukter. De är så trevliga så jag säger givetvis ja till allihop. Och så är det en och annan undersökning som ska besvaras. Och så givetvis de förhoppningsfulla försäljarna av placeringstjänster beredda att sätta tänderna i mina tjocka saftiga högar av aktier och värdepapper.

Vilken himla tur för allihop att jag inte var på jobbet mitt på dagen. Det hade man ju annars kunnat vänta sig kanske?

Och så är det förstås alla behjärtansvärda insamlingar. Men där är jag nog nu upptecknad på vad jag klarar av. Så så fort jag orkar tänkte jag ringa 020-27 70 00. Gissa vart det numret går?

tisdag, januari 09, 2007

Dakarrallyt


Och så har Dakarrallyt skördat sitt 48:e offer sedan starten 1979. Allvarligt talat - vad är poängen med det hela? Om vi nu ska bränna fossila bränslen över huvud taget så kanske det finns något mer behjärtansvärt än att köra runt i en jävla öken?! Om man ska riskera människoliv så kanske det finns någon annan verksamhet som borde prioriteras än att fara över sanddyner på motorcykel?

Fast jag är väl bara en surpuppa som inte förstått hur detta bidrar till mänsklighetens framåtskridande...