OK - tillbaks från Kreta och några insikter rikare. En är att kvaliteten på Apollo sviktat rejält sedan jag hade nöjet förra gången. En annan är att det onekligen är annorlunda att snart vara ett halvsekel gammal och resa ensam än det var för några decennier sedan när jag åt kontinenter till frukost. Men vad gör man? Inga fruar i sikte och inga barn tillgängliga.
Men vem ska trösta knyttet med att säga "Lilla vän, vad gör man med en wakeboard - om man ej får visa den?"
Nej, en del saker är inte så roliga om man är ensam. Men vad fan - hyrde scooter i princip hela tiden och pruttade runt på den och var i vägen för alla kretensare som inte är så petiga med hastighetsgränserna. Men jag tog mig inte så överdrivet långt - det blåste något så Gud sig förbarme. Och hundra kubik väger ganska lätt då.
Men god mat blev det. Jag hade glömt att tomater kan smaka så bra!
Jag passerar kapitlet sprit med tystnad - man vill ju inte vara ett dåligt föredöme. Kan dock nämna att jag var på bra nivå med Bukowskis dikter som jag hade med mig...
Läste en annan liten bok jag ramlat över på Willys (av alla ställen!): Jane Moores kärlek@första.träffen. Peoples recension av denna är citerad på omslaget: "Jane Moore är en modern Jane Austen". Min recension kan sammanfattas sålunda "Kärringsvammel". Så ni ser att jag och People är ganska överens!
Inte för att jag har något emot kvinnliga författare - tvärtom! Och boken är ganska kul på sina ställen. Men den är fylld på "kvinnligt" vis med ett övermått av adjektiv och adverb. Så till exempel rinner en tår "tyst". Vadå? Vad vore alternativet? (Att man sedan kan gråta tyst är en helt annan sak.) Men kanske är det översättningen?
Hur som helst grät jag som ett barn, men det betyder inte att boken är bra utan att jag är En Mycket Känslig Människa.
Så det så.
/m.
2 kommentarer:
Vissa upplevelser är vackra när man är ensam tycker jag. När man kan liksom känna sig tillfreds med att den enda man visar sin wakeboard är havet. Och sjögräset. Och himlen.
Om du förstår vad jag menar.
Kram!!
A
PS. Födelsedagsmiddag för Mor imorgon på Norr Mälarstrand? DS.
Usch, jag förstår inte hur man kan jämföra Jane Moore med Jane Austen, den främsta författaren genom tiderna. "Kärlek@första.träffen" är otroligt förutsägbar, men handlingen skulle ha kunnat fungera. Men nu fick ju inte Jane Moore det att funka.
Visst, den hade väl sina höjdpunkter men den är absolut ingenting jämfört med "Stolthet och fördom".
Skicka en kommentar