Semester suger!

Rubriken? Äh, jag skojade bara. Visst är det skönt med semester, visst är det skönt med en sådan här osvensk sol och visst är det skönt att ta en kall öl och fly in i skuggan vid datorn några minuter. Som nu.

Men jag retar mig på detta jag hör vart jag än kommer just nu. På badstranden, i konsum, hos grannarna hör jag samma mantra, samma desperata ramsa: "Visst är det härligt! Inga krav och..." "Semester! Äntligen! Nu behöver man minsann inte..."

Myten om den kravlösa semestern! Ingenting är väl mer fyllt av dåliga samveten, uppslitande konflikter, skilsmässor och erbarmligt tomma reskassor än just semestern. Och vad ska du svara, tillbaka på jobbet eller i skolan, när omgivningen frågar "Vad gjorde DU på semestern?!" Nej, då är tävlingen igång.

Och är man husägare så växer ens dåliga samvete i kapp med att ogräset spirar och fönsterfärgen flagnar.
Ytterligare värre är det om man har barn. Som goda föräldrar måste man ju ha fyllt barnens lov med upplevelser och lagom stimulerande avbrott. Och har man inga pengar och barnen tittar på en med tom blick på semestermorgonen och mumlar "Kan vi inte låta bli att cykla och bada i dag?" så blir man ju tårögd. Klart man försöker ordna något...

Och ytterligare en kravtröskel tillkommer om man är skild. Då har man sitt forna ex att tampas med: "Ja?! Vad har du planerat för de här veckorna nu då?" "Roffes pappa ska ut och segla med sina pojkar..."
Jag lovar - "Jag har varit för trött! Vi tänkte softa och se vad som händer." - det är inget bra svar.

Så man ska hinna bygga om badrummet och snickra ihop en veranda, man ska nojsa med barnen på någon charterstrand, man ska paddla på Grönland och hålla efter gräsmattan. Samtidigt som man firar sina "lata dagar" i hängmattan!
Nej, "ta dagen som den kommer" och "carpe diem" och sådan skit - det är ingenting man som svensk håller på med på semestern i alla fall.

Närå - jag ska inte fortsätta sura. Visst är det skönt att slippa gå till jobbet! Men sluta snacka om "kravlösheten" - mig lurar ni inte!