11/9 - ett datum att minnas

I dag är det ett speciellt datum: den 11 september. Och - nej, jag tänker inte på att det är det koptiska nyåret, enligt vilket vi ska fira 1723. Och inte tänker jag heller på det etiopiska nyåret Enkutatash enligt vilket det blir 1999. Jag tänker givetvis på den händelse som skakade världen och krävde tusentals civila offer. Alltså den USA-stödda militärkuppen i Chile 1973. Vi var många som grät över de utkablade bilderna av en beväpnad Allende i presidentpalatsets fönster och ihjälskjutna människor i diken. Hos vänstern i Sverige blev Salvador Allende den hjälte han aldrig var medan han levde.

Under min tid i dåvarande Chilekommittén fick jag ett antal chilenska vänner. Några gånger var jag på Arlanda och tog emot fångar vi bidragit till att få frigivna. Inte för att jag tillhörde de mest aktiva när det gällde det praktiska arbetet med att få loss människor ur Pinochets fängelser. Mest sysslade jag med organisationsarbete och babblade politik, men jag vill gärna tro att jag gjorde lite nytta också.

Chilekommittén var annars en märklig häxkittel av fraktionsstrider mellan olika vänstergrupper. Å ena sidan det som då hette vpk med den grupp som kom att bli deras stödtrupp - FK. Å andra sidan socialistiska partiets föregångare KAF (fd RMF) för det mesta påhejade av det fåtal av oss frihetliga vänsterister som arbetade inom organisationen. För det mesta har jag för mig att kontroverserna gällde organisationsformen (samt givetvis olika personstrider).
Maoister (fr a SKP) och stalinister (fr a KFMLr) verkade utanför Chilekommittén med att stödja fingerade "folkfronter" och "revolutionära avantgarde" som ingen utanför Göteborg och Stockholm visste existerade (framför allt ingen i Chile). Och till skillnad från DFFG (De Förenade FNL-grupperna) lyckades de mest auktoritära statssocialisterna aldrig tvinga på de andra grupperna någon "maximiplattform" eller "demokratisk centralism".

I dag fungerar Chile utan militärjunta och det är bara att beundra de människor som vågar förespråka att man styr iväg från det nyliberala experiment som pågått efter Pinochet.
Jag vill inte i framtiden möta fler människor från Chile på Arlanda! (Ja, alltså - jag har ingenting emot chilenare, men ni fattar vad jag menar...)

Sedan var det något annat med den 11 september också, men det har jag glömt vad det var.