Arbetaren 26/06

Sitter mest hemma och fabricerar läromedel i 3D denna vecka. Men jag tog en liten paus i dag och cyklade ner till Söderbysjön.
Ett litet sällskap av några överförfriskade damer och en herre höll på att förstöra upplevelsen av sol, bad, vind och myror i badbyxorna. De pratade och pratade och tjoade och skrek. Två av damerna konstaterade högljutt att de hade samma typ av dildo hemma och den ena utropade att tääänk så pinsamt det hade varit när barnbarnet hade frågat vad det var. Den typ av massageapparat som dryftades var tydligen rosa med pärlor och...

Som en hjälp att koncentrera mig på något som skulle kunna hjälpa om inte mänskligheten framåt så i alla fall mig att fokusera på min filt och på myrorna och min plats i universum, hade jag, vid sidan av en bok med Kjell Höglunds texter, med mig senaste numret av Arbetaren. Jag försökte tränga ut fyllebabblet med hjälp av denna.

Jag tycker Arbetaren bara har blivit bättre och bättre den senaste tiden! Några år var den förutsägbar så klockorna stannade med pliktreportage och "se-så-rätt-jag-tycker"-krönikor. Lite PK är bara bra, men det får finnas måtta...
Så är det inte längre. Och nu överraskade tidningen bland annat med ett grussprutande speedway-reportage! En lysande idé att i reportageform beskriva "fritiden" under sommarveckorna. (Minst lika smart som min egen idé att köra sommarpratare under sommarveckorna [jo, jag var chefredaktör 1990-98 - glömde visst nämna det...].) Att man sedan i samma nummer kör en helsida om helvetet för oljearbetare i den iranska provinsen Assaluyeh blir kanske en smula tragikomiskt. Olja-speedway, liksom.
Sedan har man en massa bra nyheter och serien med människor som minns Göteborg 2001 fortsätter - ytterligare en bra idé!
Uffe B minns i en spalt Martin Adler (fotografen som nyss blev ihjälskjuten i Somalia). Jo, hans och Peter Strandbergs reportage var ofta förekommande i Arbetaren förr och bidrog mycket till Arbetarens goda rykte när det gällde utrikesreportage. Det är för jävla tråkigt att han är död!
På debatt publiceras en konstnär, Sofia Lilly Jönsson, som tycker att fildelarvänstern (och en av de nuvarande chefredaktörerna Rickard Warlenius) hamnat i knät på nyliberalerna. Jag håller inte med, men det är ett intressant inlägg. Frågan är vad enskilda konstnärer vars verk tankas ner över nätet ska göra. Filmindustrin går det ingen nöd på, men enstaka tonsättare till exempel? Ja, här kan man fundera vidare - men den omdebatterade lagstiftningen är och förblir en kamp mot väderkvarnar. Så är det bara. (Se där vilket fiffigt argument!)

Och när andra tidningar har nyhetstorka och skriver om kändisfisken Sten, så kan Arbetaren i vanlig ordning tacksamt raljera över detta - där är det ju också nyhetstorka. En smula i alla fall. Men det må vara dem förlåtet.
Om du inte har Arbetaren - prenumerera genast! Återigen har den börjat bli ett laxermedel för de ideologiskt förstoppade...
Och så kan den rädda en badstund!
/m.